Playdate
Idag ska jag och Jessica ha playdate.
Vi ska köpa en massa gott, kanske hyra film och sen kurera oss..eller okej, den inofficiella versionen är att vi ska tycka synd om oss själva hela kvällen. Det är verkligen typiskt att vi båda har dragit på oss en förkylning inför vasan. Det är ju nu man vill vara frisk och kry, det är nu man vill ta i som mest på träningen för att få formen bekräftad. Men nej, det slår aldrig fel. Men men, inte mycket man kan göra åt det nu, bara hoppas på det bästa och verkligen ta hand om sig själv. Allt löser sig tillslut ändå.
Trevlig ska det bli ikväll i alla fall. Det är så synd att man har så olika scheman, så mycket annat att stå i, det blir så svårt att hitta en tid då man kan träffas. Vem vet, kanske det blir bättre till våren och sommaren då det blir ljusare ute och man blir mer peppad till att vara ute. Dock är det egentligen konstigt att man har så svårt att verkligen ta sig tid till att umgås med alla dem som står en närmast. Det är ju egentligen dem som är viktigast i tillvaron. Varför låter man då dyrbar tid med dem gå till spillo? Varför vårdar man inte sina relationer mer? Det är egentligen tur att jag och Jessica, och Fia när vi tvingar med henne, har gemensamma intressen när det gäller träning etc., genom att träna tillsammans ses vi i alla fall lite oftare än om man inte skulle göra det. Men, dem man inte delar dessa intressen med. Varför är det så svårt att se till att träffas? Varför måste det alltid vara vid speciella tillfällen man träffas? Det är så lätt att tappa kontakten.
Vi ska köpa en massa gott, kanske hyra film och sen kurera oss..eller okej, den inofficiella versionen är att vi ska tycka synd om oss själva hela kvällen. Det är verkligen typiskt att vi båda har dragit på oss en förkylning inför vasan. Det är ju nu man vill vara frisk och kry, det är nu man vill ta i som mest på träningen för att få formen bekräftad. Men nej, det slår aldrig fel. Men men, inte mycket man kan göra åt det nu, bara hoppas på det bästa och verkligen ta hand om sig själv. Allt löser sig tillslut ändå.
Trevlig ska det bli ikväll i alla fall. Det är så synd att man har så olika scheman, så mycket annat att stå i, det blir så svårt att hitta en tid då man kan träffas. Vem vet, kanske det blir bättre till våren och sommaren då det blir ljusare ute och man blir mer peppad till att vara ute. Dock är det egentligen konstigt att man har så svårt att verkligen ta sig tid till att umgås med alla dem som står en närmast. Det är ju egentligen dem som är viktigast i tillvaron. Varför låter man då dyrbar tid med dem gå till spillo? Varför vårdar man inte sina relationer mer? Det är egentligen tur att jag och Jessica, och Fia när vi tvingar med henne, har gemensamma intressen när det gäller träning etc., genom att träna tillsammans ses vi i alla fall lite oftare än om man inte skulle göra det. Men, dem man inte delar dessa intressen med. Varför är det så svårt att se till att träffas? Varför måste det alltid vara vid speciella tillfällen man träffas? Det är så lätt att tappa kontakten.
Kommentarer
Postat av: sofia
Vad söta ni är!!! Speciellt du i din lilla nattis!!!
Saknar er!!!
Pussi
Trackback