Minnesstund

Minnesstunden igår var fin.
Har fortfarande inte vant mig vid tanken att han inte kommer att finnas där något mer.
Familjen var med. Vilken prestation måste jag säga, förstår inte hur dem klarade det. Hade varit Toffe hade jag aldrig klarat det så bra...

Just nu går dagarna förbi utan att något speciellt händer.
Jobbar som vanligt, ser fram emot hösten då jag kanske äntligen får ta det lite lugnt.


Inte lång tid kvar till att man flyttar.
Och idag kom jag på mig själv med att inte känna något negativt över det hela alls. Jag ser bara fram emot det, och vill att dagarna ska gå så att det blir av.

Elbilskillen från förra året har fått en trevlig ersättare måste jag säga, har kommit fram till det de senaste dagarna. =P
Men samtidigt, jag följer Sandras råd. De ska få jaga mig nu.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback