chubbi

Idag testar jag något nytt.
Jag ska få leda ett kettlebellpass. Spännande.
Upplägget jag har planerat ser bra ut, jag hoppas att det blir lika bra i verkligheten också.
Får se vad mina händer tycker om dagens pass, det var KBsving emd i crossfiten i måndags, och ja, mina händer tycker inte så bra om mig just nu..
Kettlebell är bra träning i alla fall. Både musklerna och hjärtat får jobba på ordentligt. Alla muskler förutom bröst får sig en ordentlig genomkörare..

Armstyrka. Där är min svaga länk.
Jäklar vad svag man ska vara i armarna.
Men, bara att nöta..kanske att armarna är ifatt snart..
Fast, när jag når min målvikt behöver inte armarna vara så starka längre..det är inte lika mycket vikt som ska pressas eller dras upp och ner eller åt sidorna. Blir nog bra.

Dagens crossfitpass var helt okej. Skippade dock de bakvända burpeesarna..jag är lite för feg för att stå på händer. Blev vanliga burpees istället. Förstår fortfarande inte varför jag gör dem när jag inte måste. Kan man säga att jag gör dem av vana nu?

Ikväll är det tänkt att jag och Emms ska springa milen.
Kommer bli intressant.
Ryggen är ju inte riktigt som den ska idag..

Jag blir bättre.
Det är en så härlig känsla att veta att allt slit ger resultat.
Nytt personbästa i marklyft idag. 115 kg.
Och det finns potential för ännu tyngre. Härligt!

Lunchpasset gick väldans bra. Ett roligt och bra pass.
Emma och jag kämpade på, och när man äntligen fick lägga sig på golvet och pusta ut var det med en känsla att man faktiskt hade presterat. Jag älskar crossfit.

Wie!

Sitter på jobbet och laddar inför dagens crossfitpass.
Benen är lite sega efter två dagars hårt jobb, först mycket explosivitet i tisdagens crossfitpass och sen löptur igår med mycket backar. Men men, det är bara att bita ihop, det jobbiga för benen idag blir burpeesarna och jumpin jacks. Det kommer gå finfint!

Det kommer ju bli två pass idag..först crossfit vid lunch, och sen crossfit på TMIn. Det kommer bli tufft, men, bara man vill så. Frågan är dock detta med mat. När ska jag hinna äta? Och vad?

Turkish get-up in action!

I helgen var det Gym on tour i Stockholm som gällde.
Vilken dag!
Cirka 200 personer samlade med samma intresse och driv i träningen, och som vill lära sig mer. Grymt vältränade människor, och mycket muskler. Underbart! På förmiddagen började min grupp med Kettlebells, det mesta var redan bekant för mig så jag gick in mer för att visa de andra jag körde med vad de skulle tänka på. Riktigt skoj. Och träningspasset vi körde i slutet var bra, tror att jag ska försöka köra det med Emma någon gång. På eftermiddagen var det TRX, roligt att testa ytterligare fler övningar. Sidoplankan var hemsk, men helt klart något jag ska lägga in i min träning. Kanske något till MAQen? Avslutade hela dagen med ett HIT-pass, kan det bli bättre? Svettigt och jobbigt, precis som det ska vara. Pulsen var konstant hög, och kroppen fick verkligen jobba.
Kan man annat än älska Friskis&Svettis?!

 

Det är jobbigt när något så viktigt ska vara så svårt att genomföra.
För att bli bättre måste man våga vila. Just VÅGA. Att vila är svårt, riktigt svårt tycker jag.
Varje vilodag innebär en dag full av vånda, och en ordentlig inre kamp.
En dag hoppas jag att jag kommer känna mig värd vila. Jag är inte där ännu.
Jag förstör bara för mig själv. Men det är så svårt, så svårt.

Jag anser mig klara mer. jag anser mig stå över vilan.
Jag är så dum.

Jag ska verkligen försöka komma igång och blogga mer.
Dock kommer bloggen ändra inriktning. Bloggen kommer handla mer och mer om träning, och på sätt och vis bli som en träningsdagbok för mig. Träning är mitt största intresse, så att det blir på detta vis är inte så konstigt..det faller sig ganska naturligt att jag skriver mycket om träning när jag tränar som jag gör och även satsar som jag gör.

All träning handlar just nu om den kommande Klassikern.
Jag ska pressa tider på Klassikern tänkte jag. Inte göra som sist då målet bara var att komma i mål. Denna gång vill jag satsa, och se vad jag klarar av. Lite svårt dock då jag inte har andra tider att gå efter..men men, det blir nog bra ändå. Har andra som jag kan ta hjälp av och som jag kan jämför tider med. Spännande ska det bli i alla fall.

Första tävlingen i Klassiskern blir Vasaloppet första söndagen i mars. Jag längtar!

I fredags gjorde jag av med pengar.
Mycket pengar.
Men, jag ångrar inget!
I fredags köpte jag min första racer. En Nishiki.
I måndags fick jag äntligen hämta den. Äntligen!
Igår var det dags för premiärturen.
Måste dock erkänna att premärturen blev en tur runt kvarteret...men nu har jag i alla fall cyklat på den!

Förresten, hon heter Hedvig. Efter många om och men blir det så. Hedvig och jag.

Ikväll ska jag köra första passet med min fadder på gymmet.
Kettlebells står på schemat.
Jag ska bli grym på Kettlebells!
Det ska bli skoj att bli bättre på denna träningsform. Som löpare är det mycket bra att träna kettlebells i och med att både pulsen och styrkan tränas, och styrkan tränas på så sätt att rörligheten bli bättre och musklerna blir mer uthålliga. Kettlebells är jobbigt kan jag lova. Men oj, vad skoj det är.

Utöver kvällens träning så rullar allt på. Jag har vilat de två senaste dagarna. Det behövdes kan jag lova. Det var längesen jag var så här trött och slut i kroppen. Det är en intressant känsla att vara trött, för mig innebär trötthet att jag blir "mjukare". Jag blir otroligt sårbar, och analyserar och funderar mer än vanligt. Detta gör att jag även tillslut blir trött mentalt. Aja. Är det inte roligare att lyfta en människa än trycka ner?

1. Du skall inga andra intressen hava jämte träningen.
2. En dag utan träning är en dag utan mening.
3. När du vilar tränar dina konkurrenter.
4. Den som tycker träning är roligt tränar för lite.
5. Träning är ett tillfälle att tävla.
6. Så länge du är seg kan du inte bli övertränad.
7. Det som inte dödar det härdar.
8. Smärta är svaghet som lämnar din kropp.
9. Många äro kallade, få äro utvalda.
10. Det finns många sätt att bli dålig på, men bara ett sätt att bli bra på: TRÄNING.

Haha, så sant!

(Källa okänd)

Jag har aldrig någonsin känt en sån besvikelse om jag fortfrande gör.
Varje gång jag läser eller ser något om Vertex hugger det till i hjärtat.
Varför bröt jag?! Varför?!
Jag vill också var en av dem som klarade det och tog sig i mål.
Åh.

Nej. Det gick inte riktigt som jag hade tänkt mig.
Efter första milen började jag få krampkänning i höger lår. Stretchade ett flertal gånger. Runt 20 km krampade både benen, kunde inte böja knäna och varje steg var en plåga. Var ett tag orolig för att jag inte skulle komma från fjället, men krampen släppte i perioder och då var det till att ta chansen att komma någonstans. Framme vid kontrollen vid 27 km var jag stel som en pinne i benen, och ja, det enda rätta var att bryta. 27 km. Långt. Men inte tillräckligt. Jag är ännu idag bitter. Hoppas att jag någon dag kommer känna mig nöjd med min insats.

Den främsta anledningen till att jag bestämde mig för att bryta (det tog en kvarts övertalning från funktionärerna..) var när en av funktionärerna förklarade att en fortsättning kanske inte bara skulle innebära en fysisk skada, utan även en psykisk. Att springa med smärta sätter sig mentalt, och jag vill inte att min löpglädje ska försvinna. Jag vill att det ska vara som idag, då jag kan se tillbaka på de bra bitarna av loppet och längta efter att få komma ut igen.

Givetvis var detta med att bryta det enda rätta för mig i en situation som jag befann mig i. Men, det svider. Jag hade ställt in mig på att komma i mål. Jag VILLE komma i mål.

Nu ser jag istället fram emot nästa år. Då ska jag komma tillbaka med mer energi och kraft än vad jag hade iår. Jag längtar redan!

Nu är det nog dags för en liten rast.
Pluggiplugget har gått bra. Eller ja, det har gått i alla fall. Snart klar med morgondagens PM. Men, nu har jag fastnat lite, så det får bli att dra på sig löparkläderna och ge sig ut på en lite runda för att rensa huvudet. Isch, kallt kommer det bli. Mina långa löparbyxor är det hål i, så jag har inget annat val än att sätta på mig de korta..men men, det finns inga dåliga väder bara dåliga kläder, så jag får skylla mig själv. Så farligt kallt är det ju ändå inte, överleva lär jag göra.